Har varit en jättemysig och rolig dag med släkten! (Jag väljer att inte lägga ut några bilder på släkten, men kan säga att det har blivit mycket mat, prat, skratt och tårta!)

Fick lite panik när jag såg att det var flera som hittat hit till min lilla blogg idag. Jag blir glad men får samtidigt någon sorts panik. Det är nog tur att jag inte har någon stor blogg.

Det finns de bloggare som är bra på att fotografera sin vardag och göra inlägg om det. Och det finns de som är dåliga på det. Och sedan har vi mig. Jag är extremt kass på det, kan man väl säga. Sämre än sämst. Jag har inte vant mig vid att när jag umgås med folk liksom harkla mig lite och avbryta det pågående samtalet, ta ett kort och sedan fråga om det är okej att jag lägger upp det i min blogg. Jag är inte heller vidare bra på att ta kort på min mat, något som jag har förstått är vanligt bland bloggare. Att ta så kallade "dagens outfit"-bilder är jag egentligen inte heller vidare pepp på, men det kommer det upp några ibland. Man kan väl säga att jag är en kass bloggare. Och det kanske även är därför som jag får lite panik när statistiken stiger.

Jag heter Tilda, jag är en kass bloggare och det här är min blogg. Till denna bloggen är ni varmt välkomna, och jag hoppas att ni ska trivas. Med eller utan bilder på min lunch.

I väldigt många år har slutet på april och hela maj varit stresstider. Denna period har länge inneburit prov, konserter, läxor, födelsedagar och annat. Jag är stressad samtidigt som jag har det väldigt roligt.

Jag har i ett par veckor nu gått och fasat inför denna stressperiod. Det är så att jag har glömt varför jag gör det jag gör. Varför jag väljer att ta på mig saker som innebär ansvar och arbete och varför jag har så många konserter och dylikt. Anledningen till att jag gör detta är ju för att jag tycker det är roligt! För att jag älskar det!

Om jag inte tycker att det är roligt längre finns det ju ingen anledning till att göra det jag gör, har jag kommit på. Så därför ska jag försöka att sluta bli så stressad och faktiskt börja njuta av att jag gör det jag älskar. Jag har väldigt mycket att göra men jag vet att jag kan klara det! Jag ska inte börja göra saker sämre, men jag ska inte stressa upp mig så himla mycket. Detta är mitt mål för våren!

En annan grej jag tänkt på är bloggen. Jag ska börja blogga på ett sätt som passar mig bättre, ett sätt som jag trivs med. Det blir ibland att man bloggar på ett visst sätt för att "bloggvärlden ser ut så" och jag är så trött på det. När jag tar små "bloggpauser" är då jag inte tycker det är roligt att blogga för att jag känner att det borde ske på "ett visst sätt". Jag hoppas att ni hänger kvar ändå och ett tips är att ni läser det jag skriver för jag tror att det kan inspirera, eller det är i alla fall vad jag hoppas. Jag är trött på perfektion. Jag är trött på "dagens outfit". Jag hoppas ni hänger kvar, jag hoppas ni läser. Jag hoppas ni blir inspirerade.

Har ätit godis nu på morgonen (mmmm, måste vara bland det godiaste som finns) och som den lata jäkel jag är ligger jag fortfarande kvar här i sängen. Är förkyld också, inte kul. Känns dock bättre att vara förkyld en helg än under påsklovet, ska försöka bli frisk och kry under helgen!!!!

Ni vet känslan när man får en idé som är så hiiiimla bra och man kan verkligen se resultatet måla upp sig innanför ögonen? Den känslan har jag nu! Har fått en sådan bra idé och det känns så härligt! (Lycklig)

Har fått ett shoppingsug och resesug. Åååh, vad jag vill resa! Och shoppa! Fast min dag kommer ju bli svårslagen! Jag ska på dejt! Med läxböckerna...

Vill ni veta lite om mig? Vill ni det? Okej! Då kör vi några snabba fakta:

Jag kan ofta överdriva när jag säger något om mina mat-/träningsvanor för att jag blir så trött på när folk får en sådan ångest för att de äter en godisbit.

Jag är väldigt bra på att komma på elaka men komiska kommentarer. Fast jag säger dem sällan, eftersom de är så elaka...

Jag sätter alltid väldigt höga men rimliga mål. Det gör att jag sätter press på mig själv och det krävs mycket arbete men att resultatet bli bra. Vet jag att jag kan klara något även om det är svårt eller jobbigt så gör jag det.

Jag tycker inte om mörkt bröd.

Jag hatar lakrits och coca cola (mm, jag vet. Häng mig).

Jag borde verkligen sova. Kan inte vända om dygnet bara för att jag är ledig imorgon (inga lektioner imorgon för oss ettor på sundsta, jätteskönt! Eller just det, ska plugga hela dagen. Mmm, mys...). God natt och sov gott. Ni är fantastiska, glöm inte det!

Det bara känns så orättvist. Det har gått mindre än en halvår, jag sörjer fortfarande att mormor dog i oktober förra året. Det var bara några månader sedan, jag minns det som om det vore igår. Och farfar som dog för mindre än tre år sedan, det känns också som att jag nyss stod där vid kistan och grät. Kramade om min älskade familj och mina släktingar och grät. Det är därför som det känns så orättvist att jag snart kommer vara där igen, vid en kista och gråta. Gråta och sörja. Innan och efter det får jag räkna med sorgeslag. Jag har inte riktigt rest mig upp från när mormor dog, och jag kommer nog inte hinna resa mig upp innan det är dags att ramla igen. Eller vad man ska säga.

Känns som vi går mot ljusare och varmare tider! Hurra! Jag är redo för dig, våren!

Jag tänkte på hur många det är som är laktosintoleranta (allergiska mot laktosen som finns i mjölkprodukter) nu för tiiiiden. Jag har typ "växt ifrån" detta problem kan man säga. Jag dricker oftast inte mjölk med laktos (även om det går), men jag äter alla produkter med mjölk- något jag inte kunde göra när jag var mindre. När jag var mindre hatade jag att vara laktosintolerant. Det var då det inte fanns lika många produkter utan laktos som det finns idag. Tänk bara på alla glassmaker jag inte kunde äta för att det var laktos i dem! Det fanns några laktosfria smaker men verkligen inte lika mycket som det finns idag. Man ville inte vara laktosintolerant och det var nästan jobbigt att säga att man var det, nu är det inget konstigt med det! Jag kunde inte äta choklad heller- oj, vad jobbigt jag tyckte det var! Sen någon gång på mellanstadiet vände det och jag började äta fler och fler produkter med laktos. Men jag bara tänkte på hur så mycket har förändrats på bara några år. Nu finns det hur många produkter som helst medan det när jag var mindre var svårt att hitta låglaktos-mjölk.

Har tänkt på hur många använder vissa uttryck hela tiden, som ska få det att verka som att livet suger. Typ 4-ever alone (vet att jag skrev det i ett inlägg igår, men det var liksom så jag kom att tänka på det) och fml. Man skriver fml för att man har tappat en knapp på tröjan och forever alone för att det tar en minut innan någon gillar fotot man la ut på sig själv på facebook. Det är skillnad när man kan driva med dessa uttryck men ibland får jag känslan av att vissa söker bekräftelse genom att skriva uttryck som får det att låta som att allt är hemskt, när det egentligen bara är en liten sak. För det är ju inte många som skriver fml när man ligger hemma och gråter över något så jobbigt som får en att vilja stanna i sängen i flera veckor och bara gråta?

Det har varit väldigt mycket prat om vikt och lår den senaste tiden. Det skrivs väldigt elaka saker om andra människor för att deras lår går ihop och det är hemskt! Varje dag dömer vi oss själva genom att titta i spegeln, varför ska man då få ännu sämre självförtroende när man läser bloggar? Jag är nöjd över min vikt, men bara för att jag alltid har varit smal betyder det inte att jag alltid har varit nöjd med min kropp. När jag gick i... Låt mig tänka... Femman tror jag det var så ville jag helst inte ha linne eller t-shirts för att jag tyckte jag hade för smala armar. Jag såg de andra som hade grövre armar och jag ville också ha så. Jag använde tröjor med korta ärmar ändå men jag hade en period då jag inte riktigt trivdes med det. Eller när jag tyckte jag hade för små fötter (tog ett tag innan de ville växa, haha!), vilket jag inte alls trivdes med. Vi har haft våra perioder, och det är helt okej! Det är normalt! Nu älskar jag min kropp, även om det såklart är bättre respektive sämre vissa dagar med hur man ser sig själv! Skit i bloggar där de skriver att man ska se ut på ett visst sätt, vi är alla olika och det är vackert!

Nu ska jag äta frukost, hoppas ni får en härlig helg!

Att försöka vara med de som får en att må bra och lycklig är så viktig. Jag har insett att min tid är för viktig för att jag ska umgås med någon jag inte trivs med och som jag är irriterad på när jag istället kan vara med de som får mig att skratta, som jag kan prata med och vara mig själv med. Det är de som jag ska vara med, de som ska ha min uppmärksamhet. Det är då jag mår som bäst och jag är värd att må bra.

Har haft ett par lektioner idag som var så himla ovärda (var nästan så jag började undra om det är gymnasiet jag går i eller om jag har hoppat tillbaka några år). Hade dock ett par lektioner som var bra så det jämnade ut sig. Har några läxor att göra. Helst av alla skulle jag vilja gömma mig under en sten och slippa se mitt ostädade rum som jag får panik på. Jag är så trött på snö och kyla så jag dör. Sitter här och fryser och har ont i huvudet. Jag vill sticka till ett annat land. Glömma allt, packa en väska och åka iväg. Nej, nu är det läxor som gäller. Underbart.

Här sitter jag som en gammal tant och klappar en katt och funderar över livet. Nej, jag funderar inte över livet. Jag orkar inte fundera, för då hade jag suttit här och grinat.

Jag funderar över såna där "ytliga" saker, så jag slipper grina. Typ vad man svarar om någon frågar "-what's up?". Hatar när någon frågar det och väntar på ett svar. Ska jag svara vad jag gör? Ska jag svara på hur jag mår? Ska jag säga -titta upp så får du se.

Jag förundras över hur mina naglar kan växa så galet snabbt och jag tänker på hur gott advokado är. Jag funderar på om jag ska måla naglarna eller inte och hur jag ska göra för att få ihop mitt schema.

Så! Där fick ni några "ytliga" tankar. De djupare tankarna kör i i något annat inlägg, någon annan gång.

Dagen idag har stundvis varit bra och stundvis dålig. Ibland händer det saker i livet som suger, helt enkelt. Vissa saker kan man inte styra över och påverka, hur gärna man än vill. Ibland kommer alla känslor och tankar på en gång när något jobbigt händer. Just nu har jag det ganska jobbigt, trots att jag inte vill ta itu med alla känslor innan det känns mer relevant.

Ta hand om er! Jag tror inte det blir något mer blogginlägg under kvällen, men kanske imorgon! Tack för att ni besöker min lilla blogg ♥.

Jag är vänsterhänt men spelar instrument och äter med kniv och gaffel som en högerhänt. Jag har alltid varit intresserad av hur andra tänker och olika livsstilar. Ibland blir jag så sugen på att resa utomlands att jag bara vill lägga mig ned och gråta. Jag dricker inte alkohol. Jag har aldrig rökt eller snusat och kommer aldrig att göra det heller. Jag gråter inte till filmer men jag kan bli ledsen och är det riktigt sorgligt kan vissa scener "spela upp sig" i mitt huvud flera dagar efter och jag blir ledsen inombords. Jag har ofta höga mål och jag kan få en bild av hur jag vill ha något, trots att det är jobbigt blir det ofta som jag vill och jag gör saker noggrant och bra även om det tar tid.

Att ha det jobbigt ibland hör till livet. Skulle jag säga att allt alltid är toppen så skulle jag ljuga. Men just nu kan jag säga att jag är väldigt glad och jag är lycklig. För ett tag sen var det så mycket som var jobbigt, någon som varit med mig hela livet och som jag älskar tog sina sista andetag och det var samtidigt flera saker som gjorde att det var jobbigt. Mina fina vänner och min familj fanns dock alltid där och gjorde det lättare.

Klart att det är jobbigt ibland. Men jag kan säga att jag är lycklig nu.

Blev en hel del sommarbilder i detta inlägg men nu ska vi njuta av julen. Nej, jag älskar inte alltid vintern då det är kallt och grått, men jag älskar lucia, julen och gemenskapen. Tänd ljus, lyssna på musik och umgås med de du älskar ♥.

Skratt, kärlek och vänskap fyller mina dagar. Vad hade jag gjort utan de fantastiska människorna i min omgivning?

Det är så underbart att vi alla är olika- men ändå lika. Varför sträva efter att vara någon annan när du kan vara dig själv? Lika lite som att mitt liv är problemfritt är jag felfri men jag älskar livet och jag älskar den jag är.

Låt inte jobbiga personer ta din energi. Varför låta andra göra dig olycklig? Var med dem som får dig att må bra, det är då du trivs som bäst.

Ta hand om er och ta hand om varandra! Puss och godnatt! ♥

Jag ska alltid vara bäst. Eller inte att jag ska vara bäst kanske, men jag ska alltid göra saker så bra man kan göra dem. Alltid ha MVG, alltid göra saker perfekta och minsta, lilla fel är inte tillåtet! För då har jag ju inte gjort det bäst, så bra man bara kan- eller hur? Och att ha gjort något så bra att man nästan inte hade kunnat gjort det bättre är ju kul. När man får det där provet och ser att det står MVG på det blir man ju glad. Fast i högstadiet blev jag inte riktigt glad när jag fick MVG, jag blev snarare lättad. Jag andades ut för att sedan bli stressad och fokuserade på nästa prov, för på det provet skulle det minsann också stå MVG. Stod det VG blev jag gråtfärdig och mådde dåligt.

Jag säger inte att det är fel att få VG eller G. Det är bra, riktigt bra. Jag säger hur det är jag tänker, och jag vet att fler tänker likadant. Min familj har alltid stöttat mig och de har inte satt någon press på mig- de har tvärtom försökt att få mig att kunna slappna av och att det man inte alltid måste vara bäst. Den som sätter press på mig är mig själv. Jag sätter sådan press på mig- en sådan tyngd på mina axlar- att om det hade varit en tecknad film skulle jag få tusen stenar på mina axlar som skulle göra att jag trycktes ned i jorden och kom upp i Kina. Det är inte alltid så kul det där- att aldrig kunna nöja sig. Att alltid vilja vara bättre.

Jag säger att jag är nöjd med hur jag ser ut, min personlighet- ja, den jag är. Men fortfarande måste jag vara på topp, och visst lönade det sig: jag gick ut högstadiet med högsta betyg- men till vilket pris? Priset att bli glad? Men glädjen varar inte så länge- för sen är det dags att börja plugga, stressa och må dåligt igen för att få högsta betyg på nästa prov. Jag tror det handlar om att om jag vet att jag kan få högsta betyg så ska jag få det. Kan jag ha MVG så ska jag ha det, så är det bara.

Men som sagt, det är inte kul att man vill börja gråta bara för att man får ett VG på ett prov. Och jag har gråtit för att jag fått VG. Det kanske verkar fånigt, men det är sant. Jag kämpar hela tiden för att kunna nöja mig. Jag kanske inte har gjort några stora framsteg, jag kanske inte har kommit så långt. Men jag har gjort väldigt småsmåsmå steg, och det är så man får börja. För även om det är viktigt att vara ambitiös så ska man inte må så dåligt- och man måste kunna slappna av också, kunna träffa sina vänner utan att tänka på provet som inte gick så bra som man hade hoppats.